Nu stiger sol och nu faller, dagg för fattigt folk och för rika. Men lyckan har en förgiftad tagg, som man börnog aundvika. Hon stannar gärna i några dar, men när du vill hålla henne kvar. Blir hennes ögon iskalla, och du blir bitter som galla.

Nu faller daggen för utan ljud, och gräs och blader blir våta. Och varje morgon står solen brud, fast inga brudpsalmer låta.

Ann-Katarin, du skall veta att, det finns en lycka som dör av kratt. Men den vill smekas om natten, och den är stilla som vatten Ur Grimasch om morgonen (Cornelis Vreeswijk)